Den 1 augusti skjutsade min pappa mig till Skellefteå lasarett för att jag skulle göra ett UL för att se om bebisen (Ariel) hade kissat ordentligt. Bebisen hade tyvärr inte gjort de och de sa att jag skulle fara till Umeå lasarett för att göra ett UL så de fick kolla närmare på bebisen. Samma dag berättade jag för min sambo att han måste ta ledigt, så han tog ledigt den första och andra augusti.
Den 2 augusti klockan 8.30 hade jag tid för ett UL i Umeå, eftersom vår bebis hade en stor urinblåsa än normalt. Vi kom dit lite tidigare så vi tog frukost på fiket före. De tog alltid ett UL utan de kollade min kurva och sedan fick jag höra att de skulle lägga in mig. Jaha tänkte jag och tog mina saker och sambon följde efter. Sen läste jag på skylten utanför mitt rum, Förlossningsrum.
Klockan 8.38 la de in mig på förlossningsavdelningen i vecka 41 + 1. Klockan tio så tog de amniotomi och de va då jag förstod att jag/vi snart ha våran kära skatt ute. Att få vänta så länge och till och med längre va rena "döden". Klockan 11.23 hade inte mitt värkarbete startat upp, så de satte dropp på mig. Klockan tolv började jag smått känna av mina värkar. Klockan 13.55 blev det för mycket för mig och de gav mig EDA (epiduralbedövning). Innan jag fick den så sa jag hur mycket jag ville hem osv. Jag ville inte ens vara kvar där och jag grät i floder! Klockan 15.55 var jag öppen 3 cm och det hade gått bra och jag kände bara typ sammandragningar i magen och jag frågade Jimmy om det va en värk eller om det bara va in-bildning, men de stämde jag kände de "små" värkarna och jag mådde toppen. Klockan halv sju så va det ca 5-10 minuter mellan varje värk. Klockan halv nio hade jag just ätit klart min middag och efter de så kollar de hur öppen jag är och jag va öppen 4 cm. De sa, " - Om ingenting händer fram till klockan nio, så kommer vi stänga av droppet och låta dig sova över natten." Så jag va inställd på att okej, jag kommer inte få träffa min/vår bebis till imorgon. Men klockan 21.15 kom barnmorskan in och kollade hur öppen jag va och jag var öppen 8-9 cm och klockan tio i tio började jag krysta och klockan 22.20 fick vi vår underbara dotter Ariel!
Efter att ha legat i sängen och är helt överlycklig och ledsen samtidigt, så fikar vi och myser tillsammans. Jag ger sambon dottern så jag få äta och vila. BM tvingar mig att äta upp båda mackorna och berättar en historia som jag aldrig kommer att glömma! "Vem kan du övertal en terrorist eller en BM? Svar: Terroristen!" Kom inte ihåg om den stämmer exakt men frågan gick ungefär så.
Den 3 augusti klockan 2.42 flyttas jag från förl.avd. till BB avdelningen. Då vi kom fram dit så fick tyvärr inte min sambo sova i samma rum som mig och Ariel. Men han behövde i alla fall inte fara hem, utan han fick ett anhörigrum en bit bort. Vi fick sova över i två dagar, men som sagt de berodde på Ariels urinblåsa.
Över denna natt så fick sambon sova tillsammans med mig och Ariel.
Den 4 augusti skrevs vi ut!
